Foto: Jonas Persson (arkiv)

Årets trail SM genomfördes i samband med med det årliga eventet Uka Pain i Älvdalen. Denna ort i norra Dalarna som är känd för två saker, ja tre, det är dansbandet Larz Christerz (obs stavningen), gitarrfabriken Hagströms samt framförallt att byn har ett eget språk älvdalska. Uka pain är alltså ingen förkortning på någon sponsor utan betyder vilket slit eller vilken pina på älvdalska. SM distansen var 28 km och var en envarvsbana med start nere vid Österdalälven, därefter på natursköna stigar upp till Hykjeberget eller på älvdalska Åytjbjär. En Ayers rock mitt i trollskogen, och då kom jag på ytterligare en sak som Älvdalen är känd för nämligen bergslaget porfyr, svart som sot. Hykjeberget ligger på knappt 600m. Damklassen skulle bli en duell mellan Örgrytes Johanna Gelfgren och Hälles Emma Eriksson. Trots sin ungdom så löpte Emma så klokt och beräknat. På de branta stigarna upp mot Hykjeberget så drog Johanna ifrån upp till två minuter, men nerför började Emma plocka sekunder, som blev minuter. Det är ofta traillöpningens stora skillnad mot andra former av löpning, nämligen konsten att kunna springa snabbt utför. Är man trött, stum eller bara försiktig så håller man igen. Men Emma som har, liksom halva Hälle, sin bakgrund i orientering kan springa utför och hon går ikapp Johanna och sedan drar hon ifrån två minuter och vinner på tiden 2.05, vilket får bedömas vara en mycket bra tid med tanke på distansen och höjdmetrarna. Så nu kommer Emma precis som ultramästarinnan Sandra Lundqvist upp som nya namn på Hälles Hall of fame vägg i Rimnershallen.

Foto: Deca Text & Bild

Göteborgsvarvet slapp värmebölja, smältande asfalt och löpare som doppade huvudena i Poseidonfontänen. Istället var det växlande molnighet, som det heter på väderleksrapporten, knappa 20 grader men lite för mycket vind för att riktigt locka fram rekordtider. Men drygt 50 000 löpare, säkert en kvarts miljon åskådare är det inget annat lopp i Sverige som matchar, även om elitklasserna var tunna. Men strunt samma, 70 rödvit randiga Hällelöpare kan inte ha fel, inget slår varvet och PR effekten kunde nästan höras hela vägen till Uddevalla stadshus. Hällebäst blev Emy Thorén i damklassen med en 6:e plats med tiden 1.17,24, och Petter Svensson 7:a i herrklassen med tiden 1.07,53. Men framförallt 8 Hällegrabbar bland de 20 första i mål och 24 löpare bland de 100 första. Men även sex tjejer bland de 50 första. 12:a i mål var Liam Henderson, 13:e Martin Lönnfält och så på 15:e plats….Markus ”Mackan” Bengtsson som med tiden 1.10,38 krossar det svenska M50 rekordet med 45 sekunder. Och då räknas inte GBG varvsbanan som direkt snabb. Men han var inte den enda Hälle-master att landa på prispallen. Guld blev det även för Richard Bäckström i M45 (1.12,54) och Johnny Jantunen i M60 (1.22,03). Silver blev det för Mats Gedin i just M60 (1.27,00), tidigare nämnde Petter Svensson i M35 och Johan Skårbratt i M45 (1.15,50). Brons till sist till Annelie Johansson i K45 (1.25,10), samt Jonas Zelleroth i M40 (1.15,27). Det är inte utan att man ser fram mot veteran SM 2027 som skall gå på Rimnersvallen i Uddevalla.

Foto: Deca Text & Bild

Och inte var det slut där. För det hade även arrangerats Cityvarvet från Götaplatsen till Slottskogsvallen. I år blev det en imponerande uppvisning i P17. Filip Ankerson vann 4,3km loppet på snabba 13,42, Hampus Gustafsson var 3:a med 14,07, Markus Pålsson 4:a med 14,17. I P19 var Alvin Mether 2:a med 14,02 och Linus Pålsson 4:a med 15,31. Lotta-Maria Maine vann damklassen på samma distans med tiden 14,53.

Foto: Deca Text & Bild

Årets stafett SM gick i Sollentuna, var annars. Den imposanta löparovalen invid Edsviken, byggd i en gammal grusgrop, är Sveriges överlägset mest nyttjade arena för SM tävlingar. Hälle var på plats med fem lag av planerade sex. Spelande tränare Benjamin Åberg hade svettiga dagar att ro ihop laguppställningarna efter flera återbud. Tyvärr så fick vi kasta in handsken på damernas 4x400m men i övrigt så fick han fram lag på startlinjerna. På lördagen var det den nya s.k. DMR stafetten, vad det nu betyder, som gällde för Hälletruppen. Stafetten är en medleyhistoria där man löper 1200m-400m-800m samt 1600m. En märklig historia där sista sträckans 1600m blir väldigt avgörande. På damsidan så inledde Majken Söderlund Larsson med en koncentrerad klungsträcka på 3,37. Därefter fick unga Sofie ”Soffan” Giseaus skriva in sig i Hällehistorien med att fixa 400m sträckan på låga 58 sekunder. Detta som reserv för sjuka Ellen Schoug. På 800m löpte sedan Lova Perman på utmärkta 2.08,5. Då låg Hälle ihop med Spårvägen och Hässelby strax bakom. På sista sträckan så hade Hälles Hanna Strand tufft motstånd i form av Carmen Cernjul och Julia Nielsen, men genomför ett stabilt race, löpte på 4,43 (ca. 4,25 på 1500m) och säkrade bronset. I herrarnas lopp så startade vi med Filip Jonsson, och han hängde med i ett snabbt tempo. 1000m passerades på ca. 2,30. Därefter löpte världsrekordhållaren på 400m M50 Anders Logg utmärkt med en preliminär tid på 49 och en halv på favoritsträckan. På tredjesträckan 800m noterade Alexander Nyström 1,53 efter en stark avslutning. Då gick Benjamin Åberg själv ut på sista sträckan mot Mölndal och Spåret i kampen om guldet. Det blev dock lite tufft för ”Benji” på den lite överlånga sträckan för hans del. Men han håller Lidingö bakom sig och säkrade bronset. Hans tid blev 4,14 med en passage på 1500m strax under 4 minuter.

Foto: Deca Text & Bild

På söndagen så blev det tre härligt, underbara medaljer i ungdoms och juniorklasserna. Först blev det guld, helgens enda, på 3x800m F19. Först så gjorde ånyo Sofie Gisaeus ett fantastiskt lopp, nu på den för henne ovanliga distansen 800m där hon spurtade in på 2,25. Därefter en klokt löpande Ester Strand som också hon avslutade starkt med tiden 2,22. Majken Söderlund Larsson gick ut i en ledning som hon förvaltade väl, efter ett lopp på 2,13 så vann Hälle med åtta sekunder trots att Tureberg och Västerås också löpte sub 2,20 på sista sträckan. Hälles tid blev 7,01. Om den medaljen var lite väntad så landade sedan två pojkmedaljer som blev lite bonus i bokföringen. Först P19 där först SM debutanterna Alvin Mether (2,08) och sedan sprintern Vincent Almqvist (2,11) hade gjort sitt yttersta och där tredje mannen Melker Engström hade vad man på skidspråk kallar siktavstånd till fyran Huddinge och trean Västerås. Melker löpte furiöst och nådde Huddinge på upploppet och så när Västerås. Melkers tid 1,57. Sedan blev Västerås diskade efter att inte hållit sin bana första kurvan. Så det blev att hoppa upp på prispallen, sluttid 6,14.

Foto: Deca Text & Bild

Till sist så var det P17 där den jämna trion Oscar Kjellberg (2,08), Filip Ankerson (2,04) och Markus Pålsson (2,06) säkrade Hälles femte medalj den här helgen med tiden 6,18. Alla killarnas sträcktider var under deras respektive personbästan på distansen.

Nu är det full fart på alla fronter, sista inomhustävlingen har just bokförts och samtidigt så har utomhussäsongen dragit igång på bana. Och så körs det maror, millopp, traillopp och inte minst de turnerande motionsloppen med hurtiga speakers, uppvärmningsledare och gooddiebags efter målgång. I Vänersborg genomfördes årliga Vårruset med en dubbelseger för Hälle. Malin Agervik Kristiansson vann 5km loppet i Skräcklanparken på 16,49 ganska prick 2 minuter före klubbkompisen Weronica Bruszalska. Om loppet i Skräcklanparken bjuder på ganska sega gräsbanor men trots allt platt, så bjöd flångt nya versionen av Blodomloppet i Uddevalla på två svettiga banor, särskilt 10km distansen kan väl beskrivas som någon form av urban trail. Av någon obegriplig anledning så drog arrangören även upp dem för Dynamitbacken. På 5:an så vann Markus Pålsson herrklassen och den högaktiva Weronica B. som vann damklassen. Stor eloge trots allt till arrangerande Uddevalla OK som fick till ett fint arrangemang med sina 80 funktionärer. Ännu fler funkisar gick det nog år i Köpenhamn och Copenhagen marathon där Hälles M45 veteran Richard Bäckström persade med tiden 2.25,22 på den snabba och flacka banan. Här löpte även 49 årige Ashkan Fivrin in på utmärkta 2.38,53 och Hälledebuterande Ida Wicht som löpte in på 3.13,45. Till sist så noterar vi glädjande att 19 årige Peter Oster är tillbaka på löparbanorna igen, i schweiziska Baden löpte han den i alprepubliken populära distansen 600m på fina 1.24,18. En tid som väl kan indikera sub 1,55 på 800m.

Visst ser Bislett lite grå och skamfilad ut, for sure. Visst är arrangemanget lika kaotiskt som vanligt, for sure. Men magin finns där ändå, världens största stafett, direktsänt på TV, Oslo mangrant ute på gatorna, och en helt makalös breddelit. Trots ett par tuffa återbud i sista stund så fick Hälle ändå ett starkt damlag på plats. Stort tack till er som anslöt i sista stund. Summerar vi alla 15 sträckorna så blev det en 3:e plats för tjejerna, första gången på pallen sedan 2000. Ett ungt lag, mellan 15-27 år, som springer snabbare och snabbare år för år. Årets tid 59,02 var 26 sekunder bättre än ifjol och man passerade Bergenklubben Varegg jämfört med ifjol vilket visar Hälles utveckling. Styrkan är bredden, en enda etappseger och den kom på andra sträckan genom smart löpande Ida Kraft. En andra plats på tredje sträckan genom 400m tjejen Ellen Schoug. Därefter så har vi fem tredjeplatser. Det är startsträckans Lova Perman, det är Liv Dinis och Hanna Strand vilka båda axlade tuffa, långa uppförsträckor, och så är det nere i Frogner där sprintertjejen Elina Bergman samt formstarka Majken Söderlund Larsson. Sedan så saknas det tillförlitlig tidtagning på den långa Frognerparkssträckan där vi tror att båda syskonen Agervik-Kristiansson, Ida och Linus, gjorde starka lopp. En eloge även till de två yngsta; Emelie Jonsson och Sofie Giseaus som för stafetten i mål via de två sista sträckorna. På herrsidan blev väl slutresultatet si så där jämfört med förväntningarna. En 5:e plats med tiden 50,22 skulle naturligtvis vara en hägrande dröm för de flesta klubbar, men vi är bortskämda. Men visst finns det flera glädjeämnen trots allt. Bland annat så ser det lovande ut inför nästa helgs stafett SM. Inledningen var vass. Alexander Nyström hade en sengångar start men löpte sedan sina tre varv på Bislett på imponerande 2,56. Ofta i andra spår. Pinnen över till Benjamin Åberg. Snart 31, bättre än någonsin. Han springer precis som Ida på samma sträcka, taktiskt i den progressivt stigande backen och vinner sträckan. Därefter kom Anders Logg, NRK:s favorit ”en superveteran i ett elitelag”. Han löper starkt som vanligt. Därefter Samuel Pihlström, vilken tar Hälles tredje etappseger denna dag, på samma tuffa berg och dalbanesträcka som tidigare. Även på slutet så har vi två glada besked från killar som missade inomhussäsongen. Först så plockade Jonas Magnusson en andraplats och sedan Filip Jonsson en tredje plats. På sista sträckan hade vi Mr. Holmenkollen himself Tobias Åberg. Tobbe debuterade då 19 år gammal 2008, nu 18 år senare så håller han fortfarande god standard. We are looking forward, Tobbe, to 2027, for sure.

Oderzo? Nej inte han som tecknade Asterix, utan en mindre stad i italienska Venetien. Romarna kallade den på latin för Opitergium. Ni Hälleveteraner som var med på något av Hälles tiotalet träningsläger i Lignano Sabiadore i början på milleniet, ja ni har nog åkt förbi här under några av de bussutflykter vi gjorde, avståndet är väl typ ett rejält distanspass mellan städerna. Oderzo kallar sig för den arkeologiska staden, syftande på de många romerska lämningar som staden härbärgerar. Men i idrottssammanhang så är det loppet som nämns i rubriken som gäller. Man tävlar individuellt men även i lag för U19 juniorer, och anges lite som ett inofficiellt JEM i landsvägslöpning. Platt, men lite knixigt i den gamla staden med en hel del gatsten och väder ungefär som här hemma, det vill säga skönt vårväder med sol, 20 plus men lite grönare på träden än här hemma. De svenska tjejerna styrde och ställde i deras 5km lopp. Spårvägens Carmens Cernjul vann överlägset, men Hälles, två år yngre, Hanna Strand belade en meriterande fjärde plats med tiden 16,17 och klubbkompisen Majken Söderlund Larsson kom in som 8:a med tiden 16,40. I båda fallen på personliga rekord. Att Sverige vann överlägset lagtävlingen är väl närmast överflödig information.

Foto: Deca Text & Bild

Det är grenen med världens enklaste regler. Spring i ett dygn, den som hinner längst vinner. Men att genomföra det är långt ifrån enkelt. Dygnet i Växjö bjöd först på lördagen på sol, regn, hagel och vind. Sedan kom natten med kyla och mörker. De veka valde att bryta, de valde en varm hotellsäng, pizza och TV framför muskelvärk, kalla bajamajor och trötthets-hallisar. Men Hälles Sandra Lundqvist var drottningen av Ultra SM i år, hon löpte så taktiskt, så jämnt, kilometrarna rullade på kring 6 minuter, Första 6 timmarna så låg hon lite under, sedan lite över och sedan till sist, en spurt  sista timman mot ett hägrande rekord. Tänk er efter ett dygns löpning så blev det jakt på slutet för att slå Therese Fredrikssons distriktsrekord. Något hon med sträckan 243 367 meters löpning lyckades med. Therese drog för övrigt de första 6 timmarna av loppet, fick sedan en svacka på lördagskvällen, och därefter så drog Sandra sakta ifrån och vann till sist med lite knappt två mil. Att notera att endast en manlig löpare var före Sandra i mål och det med bara 1500 meter. Tänk att avståndet mellan Karlstad och Göteborg är 24,4 mil, exakt det som Sandra sprang. 6 minuter per kilometer, matraster och toabesök inräknade. Tänk ett lopp mellan Karlstad och Göteborg, när sedan herrsegraren är framme vid Götaplatsen så svänger Sandra förbi Brunnsparken. Grymt. Sandra slog också ett annat rekord, född 1977 så plockar hon också late-bloomer award ifrån traillöparen Patrik Lindegårdh som vann långa trail SM vid 43 års ålder 2022. Musse tänker ni? Nej, Musse var bara 39 när han 2018 vann sitt sista SM guld i maraton. Men det finns ytterligare några som skall hyllas nämligen Sandras support. Alltså den/de som i 24 timmar servade med mat, dryck, torra sockar, massage, pepp, tröst, salta nötter, kaffe, avbubblad cola och annat som ultralöpare behöver. Stort tack även ni, ni är hjältar.