Foto: Deca Text & Bild

Trots en miserabel uppladdning, jagad av kvällstidningar, för sina missar i RF:s vistelserapportering så levererade Meraf i den tropiska värmen i Berlins jättegryta. I sitt första mästerskapslopp på 10 000m så sprang Meraf klokt, hon lät israeliska Salpeter, favoriter Can och holländskan Krumins sticka iväg när tempot blev lite för tufft. Några kilometer senare så krumnade Can, liksom sin turkiska manliga lagkompisar gjorde dagen innan, och Meraf kunde snabbt gå ikapp henne. På sista varvet hände dock en märklig sak, som inte skall kunna hända i ett EM. En varvad ukrainsk löperska Olena Serdyuk börjar tokspurta som om även hon var ute på sista varvet och pressar Meraf in på mållinjen. Även om det var oerhört enkelt att se att tjejen blivit varvad så hakade TV reportrarna på, liksom arrangörerna som skrev in henne i den första resultatlistan som 4:a. Överhuvudtaget så var det inte arrangörernas dag med felmätta längdhopp, rätt mätta diskuskast som dock var rödflaggade och mycket annat konstigt. Man får väl skylla på värmen. Att Meraf lyckades samla energi till att prestera ett maxlopp på        10 000m i 30 gradig värme, där ett tiotal tjejer bröt, och efter att ha fått löpa gatlopp i pressen i tio dagar det är imponerande. Hennes tid blev 32,19, långt ifrån personbästa men bortsett ifrån landslagskompisen Charlotta Fougbergs så var det få som persade i värmen.

Foto: Deca Text & Bild

Men prestationen skulle aldrig kunnat göras utan det starka stöd och den uppvisade medkänsla som hennes kompisar i det svenska landslaget visat. Sedan får framtiden utvisa om hon får behålla medaljen, men jag är tveksam till Aftonbladets kontroversielle kolumnist Mats Wennerholm som lett hatjournalistiken mot Meraf, när han skriver att vi bör skicka medaljen till Ukraina. Vad är mest fusk, att på grund av bristande språkkunskaper ha fyllt i några få elektroniska blanketter fel, eller att springa ett varv för lite på en EM final på 10 000m?