Stockholm maraton är inte ett lopp som kännetecknas av snabba tider, även om den kenyanska duon Limo och Koech i år pressade varandra ned under Hugh Jones 80-tals rekord på banan. Stockholm maraton bjöd som ofta på tung sommarvärme, samtidigt som loppets alla backar suger musten ur de flesta på andra varvet. Fråga bara Hälles Japhet Kipkorir som hängde fint med i täten fram tills 30km, men efter Västerbron och Torsgatan så var krafterna slut och Japhet tvingades bryta. Mustafa Mohammed valde en annan taktik, när han märkte att första halvan gått så snabbt som 1,06 så släppte han kontakten med täten. Medveten om att många där framme skulle komma att gå in i den berömda trötthetsvallen mellan 30-40 kilometer. Och så blev också scenariot. Musse tog det medvetet lugnt men plockade under sista milen många placeringar och slutade 4:a i mål. Än viktigare var kanske att han tog ytterligare ett SM guld till samlingen. Musse tillhör de allra främsta SM medaljplockarna inom svensk friidrott alla tider, tack vare sin långa och jämna karriär där han alltid sprungit minst en ofta flera SM tävlingar varje år. Musses tid i år blev 2.20,01, men det betydde mindre. Det var SM guldet som gällde.