Hälles duktiga ultralöperska Annika Nilrud imponerade stort genom att i nära 30 gradig värme vinna SM på 24 timmars löpning i Borås på nära 21,6 mil. En imponerande uppvisning i närmast tropisk värme där det knappt ens under natten gick under 20 grader och på en obegripligt kuperad bana. 24h lopp brukar normalt gå på arena eller helt flacka banor. Faktiskt så besegrade Annika även bästa kille i tävlingen. Nedan kan vi läsa en liten rapport ifrån Annika själv;
”Började med en rutin för att kyla benen med blöta handdukar medan jag gick, så jag som normalt ogillar gångpauser såg plötsligt fram emot backarna där jag hade något extra och meningsfullt att pyssla med. Gå från strecket, handduk runt höger ben, handduk runt vänster ben, badda armar, panna, nacke, vid gropen i vägen spring. Tättjejerna började varva mig. Jag fokuserade på att sluta och börja springa på exakt rätt ställe och kyla av mig med militäriskt precision. Framåt eftermiddagen/kvällen klev Frida Södermark (segrare på 100km SM i våras) av för att skona benen från backarna och sned-belastningen. Efter ytterligare några timmar började min nya strategi casha in, jag sprang om fler och fler och började även knappa in på ettan Yudith Hernandez sakta men säkert. Skillnaden i tempo var minimal så det blev lätt komiskt – hon sprang i backarna medan jag höll stenhårt på mina utvalda gåmarkeringar. Jag sprang om för sedan direkt börja gå 30 cm framför henne. När solen började steka under morgonen justerade jag gångsträckorna, men inte ett oplanerat steg och jag fick i mig varenda droppe som underbara Ulf och mamma langade. Då kände jag att idag sätter jag ett 24h lopp. Och jag är inte ”nöjd”. Några glada killar på väg hem från krogen hade råkat gå förbi supportlängorna… de stannade till… och blev kvar! De skojade och skrek och gjorde vågen varje gång man sprang förbi. Frida Södermark peppade oavbrutet och ju närmare slutsignalen vi kom desto mer tjoande blev det i supportlängan. Ulf sa åt mig att lägg av att bli rörd, då sugs energin ur dig. Ok, glad men inte rörd. Funkade. Den sista timmen fick jag äntligen uppleva det där jag avundats andra. Det gick att öka och sista halvtimmen forsade jag genom banan och fick en sista lyxspurt genom supportlängan innan slutsignalen äntligen gick. Välte ner i gräset medan Ulf kollade upp vad jag hade som pers – 215,018 km. Enligt det preliminära resultatet på jogg.se blev det 215,58 km i Borås. Så glad jag är för den där spurten. Resultatet räckte till slut till både pers och totalseger, tog mig faktiskt lite längre än den mycket trevliga herrsegrare som jag tillbringade en hel del km med. Grattis Johnny! Och jag satte banne mig äntligen ett 24h. Inget ”varför gör jag det här”. Inga misärtimmar. Ha, där fick du tävlingsjävel!! Grattis till oss alla som vågade ställa oss på startlinjen! Så häftigt att se alla kämpa sig igen ett helt dygn av toppar och dalar! Tack alla underbara människor som timme efter timme stod längs banan och supportade eller hejade! Ett extra tack till Ulf, mamma, Frida, Rune, krogenkillarna och Johan för klockrent distanspepp. Tack alla gulliga människor som hört av sig med hälsningar och fina ord! När jag låg där i gräset direkt efter målgång kom SVT med en filmkamera. Med tanke på att jag var så trött att jag glömde mitt eget personnummer när jag skulle berätta det för dopingkontrollanten några minuter senare så var jag nog ändå hyfsat sammanhängande, även om det är rätt plågsamt att se sin sneda nuna spegelvänd (ser jag ut sådär?) och höra sin avdankade sundsvallsdialekt (låter jag sådär?). Ryyys.
Kommentar: Ulf i texten är Annikas make Ulf Nilrud och ingen av våra andra ”Ulfar”. Och Sportspegelinslaget som Annika hänvisar till hittar ni här; http://www.svt.se/sport/slog-personligt-rekord-i-24-timmarslopp